”Utlösaren är vårt andetag och vapnet är våra barn”
”Det är bara småungar som har nallar, sa han till mig första natten på Hotell Helvetet. Jag är en soldat nu.
I sängen bredvid hans låg en annan liten soldat nerbäddad och stirrade på mig med allvarlig min, sjuåringen som de kallar för Teacup.
Hon med det gulliga dockansiktet och den jagade blicken som inte delar säng med något gosedjur. Hon sover med sin automatkarbin.
Välkommen till den postmänskliga eran.” – ett litet stycke från boken
Cassie har återförenats med sin bror, men samtidigt förlorat sin stora kärlek Evan. De andra har blivit grymmare i sina attacker mot de få människor som finns kvar och människornas strid mot dem är långt ifrån över.
Jag tycker att fortsättningen på Femte vågen är lika spännande. Den mörka och skrämmande stämningen som Rick förmedlade i den första delen finns kvar även i denna del. Men han har lyckats gå djupare in i karaktärernas känsloliv denna gång.
Jag var nära att drunkna i djupet som förmedlades och stundvis var det en utmaning att hänga med i känsloflödet. Men jag älskade det och naglades fast vid boksidorna likt en fluga mot ett flugpapper 🙂