Cykelbudet av Anders Teglund

När Covid-19 blir påtagligt även i Sverige, blir det kännbart för Anders som är egenföretagare i kultursektorn. Han bestämmer sig för att söka jobb som cykelbud åt Foodora. I korta små dagboksanteckningar under ett år får jag ta del av hans synsätt på yrket, människorna som bär de rosa jackorna och företaget. Jag får också ta del av hans egna kamp att försöka hålla liv i sin musikkarriär. 

Jag har länge varit nyfiken på att få veta lite mer om hur arbetsförutsättningarna och rättigheterna för Foodora-buden ser ut. Av egen erfarenhet från andra branscher har jag tagit förgivet att de är riktigt jobbiga. Men hur jobbiga de i verkligheten var överraskade mig och fick mig att undra hur det kan vara lagligt i Sverige.

Ibland störde jag mig oerhört mycket på Anders initiala synsätt. Han gömmer sig för personer han känner för att han skäms för yrket. När han beskriver att han mår fysiskt dåligt på väg in i ”prekariatet”, gav det mig lite sura uppstötningar. 

”Ett sms från Foodora plingar till i min telefon, jag har klarat testet och ett avtal har skickats till min mejl. Jag säger hejdå och cyklar långsamt genom stan med den rosa väskan på ryggen.
Bara ingen ser mig. Jag går in i Lagerhuset och håller väskan så lågt jag kan när jag passerar fönstret till de andra kontoren. Det går bra ingen såg mig. Jag öppnar avtalet. Grundlönen är som utlovat 70kr/h på vardagarna och 90kr/h helger + 20kr per leverans…” citat från sid 51

Det är så lätt att göra något jobbigt när man ser slutet på det jobbiga. Men trots Anders synsätt på klasser i samhället så gav romanen mig en intressant, nyttig och insiktsfull läsning. Det är också en perfekt bok att diskutera med andra 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *