”De trasiga har ett ännu större behov av någon som slåss för dem”
I detta samhällsreportage berättar författarna om hur kvinnor som vårdas mot sin vilja på rättskliniker med hög säkerhet på grund av att de skadar sig själva, har ätstörningar eller lider av självmordstankar.
På dessa kliniker vårdas de tillsammans med patienter som blivit dömda till vård som brottspåföljd och får bland annat ta emot tvångsåtgärder som isolering, tvångshandskar, hjälm och bältesläggning.
”Varken de själva eller deras anhöriga kan påverka situationen de är rättslösa.”
Sofia och Thérése skriver fram en magstark och gripande berättelse som är mycket viktig att få fram i dagsljuset.
Jag håller med dem om att det inte är okej att kvinnor som har blivit utsatta för sexuella övergrepp ska vårdas tillsammans med förövare som dömts för samma brott och att det inte är så värst smart att placera någon med allvarliga självskadebeteende med grovt kriminella.
Det gör mig sjuk, illamående, att det just nu finns minst en person som blir dömd till denna groteska och hemska vård. Som i princip är tagen direkt ur en skräckfilm på ett mentalsjukhus från 1800-talet, inte svensk vård på 2000-talet.
En bok jag aldrig kommer att glömma.