I denna bok spolas jag som läsare 64 år tillbaka i tiden, till morgonen för den tionde ”Slåttern”. En ceremoni där regimen väljer ut vilka två ungdomar som ska delta och med all sannolikhet slaktas i de så kallade hungerspelen.
Syftet med dessa spel enligt regimen är att bygga upp en stark, trygg och lydig nation. Men det tycks som om folk inte alls är intresserade av att titta på dessa våldsamma spel. För att locka folk att se på spelen tänker regimen testa ett nytt koncept. Nämligen att låta några toppstudenter samt barnen till högt uppsatta i regimen vara mentorer åt spelarna detta år.
Det här är Coriolanus Snow stora chans att återfå berömmelse och inflytande. Familjen Snow som en gång varit stora och mäktiga är nu i en djup ekonomisk kris. Hela familjens framtid hänger på att just hans spelare går vinnande ur hungerspelen.
Det var intressant att få följa Snows resa som mentor i hungerspelen. Tyvärr har jag lite svårt för ”prequel”- böcker och det speglades lite i min lyssning av boken. Kristofers inläsning passade perfekt till denna bok och jag hade gillat den skarpt om jag inte hade läst de tidigare böckerna 🙂