Hudfärg: honung del tre av Jung

Omslaget till boken Hudfärg: honung del tre av Jung inuti en liten glaskula som är på en havsklippa med havet i bakgrunden.

”I fyrtio år har mappen legat oöppnad. De få papperen i den, gulnat av ålder och fukt, talar för sig själva. Det är min hälsodeklaration och rapporten från barnhemmet, men absolut ingenting om mina biologiska föräldrar…
”Det är på grundval av rapporten från barnhemmet som familjerna bestämde sig för att adoptera en eller inte. Det var som ett lotteri, man vet aldrig i förväg om man ska vinna eller förlora…”

Åh vad jag har längtat efter att få läsa denna del. Det är tre år sedan jag läste de förste delarna i serien. I den här delen får jag följa Jung på hans återresa i sitt hemland sökandes efter sina rötter.

Jag hade rätt så höga förväntningar på denna del. Infriades mina förväntningar då?
Liksom med allt annat i livet när man har allt för höga förväntningar och föreställningar om hur något ska bli. Blir det lätt att det tyvärr inte infrias på det sätt man hade hoppats. Det blev så här med. Väntan blev för lång helt enkelt.

Men den här serieromanen är inte dålig men för mig når den inte hela vägen bara. Jag får en känsla av stress och press som inte fanns i de tidigare delarna samt att Illustrationerna och texten pratar förbi varandra. Djupheten, känslorna och humorn som jag älskade så mycket i Hudfärg: honung del ett och två är nedtonade. Vilket gör hela läsupplevelsen distanserad och avståndstagande. Trots detta avslut så är serien i sin helhet väldigt intressant, lärorik och omtumlande att läsa. Den är nog en av den bästa biografiska serien som jag läst om adoption hitintills 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.