”Det var en gång en pojke med nötbruna ögon och skrattgropar.
Jag kallade honom för Khalil.
Världen kallade honom för en thug.
Han levde, men inte i närheten av så länge som han borde, och jag kommer att minnas hur han dog i resten av mitt liv.
En saga? Nej.
Men jag har inte gett upp om ett bättre slut.
Det vore lätt att sluta om det bara handlade om mig, Khalil, den kvällen, och den polisen.
Men det handlar om så mycket mer än det…”
Av denna roman fick jag en helt annorlunda läsupplevelse än vad jag är van vid.
Jag höll nästan på att drunkna i vardagsdetaljer och slang. Men jag klarade mig och bakom fanns det ett annat högaktuellt djup. Ett djup om rasism, utanförskap och en stark vilja att göra rätt och en önskan om att bli lyssnad på.
En oförglömlig läsupplevelse 🙂