”Hon är fången i sin mans och kundernas våld där hon förvandlas till att bara vara en kropp, en maskin. Hon upphör att tänka och känna. Blir fullständigt utlämnad. Finns det någon väg tillbaka?”
I denna gripande och råa berättelse lär jag känna den unga Diana som blir såld av sin man till torskar i Sverige. Hennes tillvaro är fylld av misshandel, skuld och skam. Varje dag kämpar hon för att inte bli galen. Hon lever på hoppet om att hon en dag ska bli fri.
När polisen gör en razzia i lägenheten som hon och några andra kvinnor befinner sig i så tror hon att allt kommer att bli bra. Men hon hamnar från askan in i elden, där rättsväsendet är ett likgiltigt monster.
Jag tycker att Johanna har lyckas gestalta Dianas känsla av maktlöshet, desperation, rädsla och förtvivlan på ett så effektivt sätt, att jag stundvis mådde fysiskt illa och behövde ta en paus för att skrika av mig.
Jag tycker att det är en oerhört viktig, gripande och sorglig historia som spelar på alla mina känslomässiga strängar.