”Diana had seen people break before, just collapse, lose it. But never this quickly… People always said kids were resilient, so obviously adults were less so. She wondered how much differently things would have gone if it had been three-hundred-plus adults trapped in the FAYZ with the Gaiaphage and dangerous mutants-human and non-human.”
Det här är de sista delarna i serien om barnen och ungdomarna som är fast i Perdido Beach.
De tidigare delarna är:
Michael vet verkligen hur man gör en serie riktigt spännande och skrämmande obehaglig. Jag är fascinerad över hans skicklighet att bygga upp berättelsen och karaktärerna samt att de aldrig slutar utvecklas, inte ens efter sex böcker.
I varje bok tar han mig med in i en mardröm som både skrämmer och fascinerar. En mardröm där jag får lära känna både starka och svaga personligheter som hela tiden överraskar mig. Ända till sista ordet i den sista boken lyckas han hålla mig kvar.
De sista delarna är på engelska då de inte är översatta till svenska, vilket i sig är väldigt trist då den skulle nå flera läsare. Det var visserligen en utmaning att läsa dem, då språket stundvis kändes smått komplicerat för en ovan engelsk-bokläsare som mig, men det var en utmaning värd sin ansträngning.
Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar den här serien 🙂