”Det suger att vara Hugo Andreasson, men jag inser att nån måste vara det och är beredd att offra mig
för den sakens skull.”
Hugo flyttar till ett HVBhem efter ett misslyckat försök till självmord.
Där träffar han den utåtagerande April, den självdestruktiva Julie och hårdingen Nico.
På hemmet får Hugo äntligen vara med och vara någon.
Vänskapsband skapas.
En bok som jag uppskattade starkt. Särskilt de stora portionerna av galghumorn passade mig som
handen i en handske. Mattias blandar skickligt mellan lågt och högt i både sin text och sina person
beskrivningar. Det som får mig att fundera en smula är om inte titeln är lite missvisande 😛